Jump to content
Forum Sköldpaddor

Fri tillgång på sepiaskal för vattensköldpaddor?


Mimmi

Recommended Posts

Jag undrar om man inte kan ha fri tillgång till sepiaskal för vattensköldpaddor eftersom de äter för mycket av det då? Det har diskuterats lite i en tråd på landsköldpaddsforumet

Tråd

Beror det inte på om man har en hona eller inte, honor behöver mer pga äggläggning. Samt om man har en växande sköldpadda. Samt om sköldpaddan har kalkbrist.

Någon som har fri tillgång på sepiaskal till sina vattensköldpaddor? Hur funkar det? Är sköldpaddan unge, hane eller hona?

Jag funderar lite över detta eftersom jag funderar över vad jag ska skriva på min hemsida angående detta.

Andreas skrev:

Fri tillgång gäller nog främst för Landsköldpaddor. Vattensköldpaddor tror att allt som flyter på vattenytan är mat och när det gäller mat så skall allt ätas upp:)

Tror det är en god ide att ransonera sepia till vattenpaddor.

Link to comment
Share on other sites

Jag har oftast sepiaskal i vattnet och inte överäter de sepiaskalen. Det är snarare så att mina inte är särskilt intresserade av sepiaskalen alls.

Sen så flyter de inte på ytan särskilt länge, de sjunker till botten efter ett tag iallafall gör mina det.

Ibland när jag lägger i nya så är de på skalen å nafsar lite. Fast vad de gör när jag inte är hemma å tittar det vet jag ju inte.

Link to comment
Share on other sites

Varför ska man inte låta dem ha sepiaskal hela tiden? Det är väl bra att ha något att gnaga på för näbben, eller bara att leka på den, försöka klättra upp på den ?

Link to comment
Share on other sites

Min hona (vuxen) äter det ibland. Då tar hon det för att hon är hungrig. Men jag har även märkt att när hon ska lägga ägg äter (eller åt) hon mer. Dä

å är det väl bra att hon kan äta hur mycket hon vill. Min hane äter knappt nåt alls, men han äter inte så mycket av mat heller. Han har nåt problem med halsen, kan inte svälja så stora bitar. Det beror väl på hur sköldpaddan är.

Link to comment
Share on other sites

Vad bra att du flyttade diskussionen hit Mimmi. :)

Min rörörade fullvuxna hona äter som sagt upp de sepiaskal hon får, i rask takt. Hon har (haft?) kalkbrist (pga min okunskap). Skalen hinner aldrig sjunka till botten. däremot smular hon en del, så precis allt blir ju inte uppätet.

Vilket leder mig till en annan fråga, någon som har en uppfattning om hur lång tid det tar för sköldpaddan att återhämta sig från kalkbristen? Bjässen får Nutrobal och sepiaskal (~1/v). Foderkalk ska införskaffas.

Monni - Jag tog upp frågan i den andra tråden då Andreas skrev att "kalkrikt grus och liknande kan leda till att en sköldpadda som har en lindrig kalkbrist sätter i sig en kopiös massa av detta och därmed får en förstoppning." Diskussionen rörde då landsköldpaddor. Så jag undrade om det kunde vara likadant för vattensködpaddor som äter mycker sepiaskal, då jag tror att min padda skulle kunna äta hur mycket som helst om hon fick möjlighet.

Kan inte låta bli att le när du skriver "försöker klättra upp på den", min Bjässen väger över 2 kg, vilken syn det skulle va! :lol: Poängen är väl att för en stor sköldpadda är den ingen direkt utmaning att äta ett helt skal, om den vill.

Link to comment
Share on other sites

Jag har fri tillgång till sepiaskal åt Bubbel, hon gnagar väl lite på det ungefär varannan dag.

Det går utmärkt och det är sällan som hon hinner äta upp det innan det sjunker till botten.

Enligt mig så känner hon själv när hon behöver få i sig kalk och istället för att äta stenar då så har hon då sepiaskalet istället.

Link to comment
Share on other sites

Tack för era erfarenheter.

Brukar de äta av sepiaskalet även när det har sjunkit till botten?

Link to comment
Share on other sites

Monni - Jag tog upp frågan i den andra tråden då Andreas skrev att "kalkrikt grus och liknande kan leda till att en sköldpadda som har en lindrig kalkbrist sätter i sig en kopiös massa av detta och därmed får en förstoppning." Diskussionen rörde då landsköldpaddor. Så jag undrade om det kunde vara likadant för vattensködpaddor som äter mycker sepiaskal, då jag tror att min padda skulle kunna äta hur mycket som helst om hon fick möjlighet.

Men då beror väl inte förstoppningen av just kalket, utan gruset. Men delen av kalk i gruset lär väl vara rätt liten ändå, varför sköldpaddan då sätter i sig massor av grus. Jag tror inte att förstoppning pga grusätning har något med sepiaskalskonsumtion att göra. Men det är väl bäst att Andreas förklarar kanske?

Link to comment
Share on other sites

Brukar de äta av sepiaskalet även när det har sjunkit till botten?

jo twidde gör det, om hon tycker att det var lite för länge sedan det var mat. :P

Link to comment
Share on other sites

Vilket leder mig till en annan fråga, någon som har en uppfattning om hur lång tid det tar för sköldpaddan att återhämta sig från kalkbristen? Bjässen får Nutrobal och sepiaskal (~1/v). Foderkalk ska införskaffas.

Jag vet inte hur lång tid det tar innan kalkbristen är borta, förutsättningen är UVB-ljus och/eller föda som innehåller D3 (eller D3-tillskott, men jag tror sköldpaddorna lättare tar upp D3 ur födan än från tillskott, men det är bara en gissning).

Vissa experter säger att det är bäst att låta sköldpaddorna själva välja hur mycket kalk de vill äta. Alltså att man erbjuder dem fri tillgång på exv sepiaskal, kokta äggskal från KRAVmärkta ägg istället för att blanda tillskott i maten.

Men om en sköldpadda har kalkbrist vet jag inte vilket som är bäst, men jag skulle nog testa med fri tillgång på sepiaskal och även erbjuda kokta äggskal från kravägg.

Link to comment
Share on other sites

Mimmi - Ok. Hon har ju inga synliga tecken på kalkbrist och har ju ätit räkor ibland under åren, så då går det nog bra nu när hon har sepiaskal, nutrobal, UV-ljus och posthornsssnäckor ^_^ Inte klokt vad mycket pengar vi gjort av med på henne de senaste månaderna, synd bara att jag inte visste bättre tidigare. Och utslaget på hur länge det lilla livet lever så är det inga pengar att tala om tycker jag.

EJS - Jo, de e klart. Men jag tyckte att hon verkade lite trög i magen efter att hon börjat äta sepiaskalen, så det var därför jag undrade. Men jag tycker inte att det verkar så längre. Det är ju svårt att veta vilken faktor som spelar in när man ändrar mycket på en gång.

Men på tal om att äta sten, när jag tänker efter var det ett bra tag sedan jag såg henne hugga efter gruset nu. :D Ett bra tecken alltså.

Link to comment
Share on other sites

Men på tal om att äta sten, när jag tänker efter var det ett bra tag sedan jag såg henne hugga efter gruset nu. :D Ett bra tecken alltså.

Hmm, där säger du nått som jag inte tänkt så noga på förut.

Jag har alltid ställt mig lite undrande till amerikanska forum där vissa förordar barbottnade akvarier pga av risken att sköldpaddorna sätter i sig av gruset och får komplikationer. Kan det vara så att de sköldpaddorna har någon ex kaklbrist?

Jag har sett mina sköldpaddor rota runt på botten och bita mot stenar men inte för att äta av stenarna utan för att hitta mat på och runt gruset/sanden.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror kalk- och mineralbrist har samband med grusätning, men även fiberbrist och brist på grövre föda. Vattenväxter exvis ger ju långa fibrer, hela foderdjur är grövre än pellets. Ger man bara pellets som enbart består av finmalen föda så medför det grusätning tror jag.

Link to comment
Share on other sites

Hmm, där säger du nått som jag inte tänkt så noga på förut.

Jag har alltid ställt mig lite undrande till amerikanska forum där vissa förordar barbottnade akvarier pga av risken att sköldpaddorna sätter i sig av gruset och får komplikationer. Kan det vara så att de sköldpaddorna har någon ex kaklbrist?

Jag har sett mina sköldpaddor rota runt på botten och bita mot stenar men inte för att äta av stenarna utan för att hitta mat på och runt gruset/sanden.

Jag kan inte säga att jag sett henne -äta- grus. Minns att det några gånger under åren har legat lite grus i matningsbaljan, men annars är det ju svårt att veta. Men jag har ändå uppfattat det som att hon smakar på gruset snarare än att hon letar efter mat ibland gruset. Hon brukar dra gruset åt sidan, sikta in sig på ett blottat gruskort och bita i det. Hon smakar iofs på stora stenar och på rötterna med då och då, så jag vet inte riktigt hur mycket man ska lägga in i det. :)

En rolig sak är att när jag skaffat sepiaskalen och upptäckte att hon bet på något "oätligt" i akvariet, lyckades jag vid flera tillfällen uppmärksamma henne på sepiaskalet och då övergick hon snabbt till att bita på det istället. (Som att ge en busig valp ett tuggben. ^_^ ) Det kan ju bero på hunger, men hon tuggar friskt på sepiaskalen även precis efter ordentlig matning med.

Har också blivit fascinerad av den stora skillnaden på de amerikanska akvarieinredningarna och våra. Läser på deras forum med och där verkar det vara nästintill förbjudet med grus och inte finns det mycket sand på landdelarna heller, med vissa undantag. Och det verkar gälla oavsett art. Tänker f.a. på de arter som nämns här ibland, som vill gräva ner sig på botten. (om jag minns rätt).

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Jag tror kalk- och mineralbrist har samband med grusätning,

Jag läste nånstans när vi lånade gamla böcker inför paddköpet att sköldpaddor behöver sand i magen, precis som fåglar, för att mala sönder maten.

Monnis mamma

Link to comment
Share on other sites

Jag läste nånstans när vi lånade gamla böcker inför paddköpet att sköldpaddor behöver sand i magen, precis som fåglar, för att mala sönder maten.

Monnis mamma

Jag vet inte om det stämmer. Man kan iaf konstatera att grusätandet minskar pga tillgång på grov föda samt kalk- och övriga mineraler. Däremot vet jag inte om det upphört helt.

Link to comment
Share on other sites

Ingen av de jag haft/har har någonsin visat något intresse för sepiaskal. Varken om de flyter eller ligger på botten. Har aldrig haft några grus- eller sandätare heller trots att de har stor tillgång på sådant material.

Link to comment
Share on other sites

Ingen av de jag haft/har har någonsin visat något intresse för sepiaskal. Varken om de flyter eller ligger på botten. Har aldrig haft några grus- eller sandätare heller trots att de har stor tillgång på sådant material.

Intressant. Får de något kalktillskott eller ingår det mycket kalk i födan? Vad ger du för mat och ev. kosttillskott?

Du skriver att de aldrig någonsin visat intresse för sepiaskal, alltså inte heller då när de hade mindre uv-ljus än nu när de har powersunlampan?

Link to comment
Share on other sites

Intressant. Får de något kalktillskott eller ingår det mycket kalk i födan? Vad ger du för mat och ev. kosttillskott?

Jag har alltid trott att ointresset beror på att de får i sig tillräckligt med kalk i födan. De får en ganska varierad diet; ex. fisk av olika slag inklusive hel småfisk, räkor, kött med kalktillskott (kaninkött och nöthjärta), växter (mest vattenväxter), insekter, och ibland olika röror som jag gör själv med allt detta mm blandat, pellets för vattensköldpaddor av olika märken (utgör mycket liten del av dieten), de äter också en del snäckor och insekter i dammen främst utomhus. Ca 2 ggr veckan (som max, lite beroende på vad de fått) får de en liten pytte-dos vitamin/mineral-tillskott (jag pudrar/kletar det på maten och ger dem med pincett).

Du skriver att de aldrig någonsin visat intresse för sepiaskal, alltså inte heller då när de hade mindre uv-ljus än nu när de har powersunlampan?

Ja det har varit totalt ointresse sedan min allra första sköldpadda, så det är under ca 22-23 år och totalt 6 sköldisar (2 målade, rödörad, kart, 2 reeves).

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...